Vi saknar .....
Så vi pratar om Offa!
Ofta, ofta, pratar vi om alla fina minnen.
Vi pratar om att han hade ett fint, rikt liv!
Vi pratar om den underbara, så otroligt snälla, glada, humoristiska , ödmjuka Offa han var....
Vi pratar om att han hann uppleva sitt lilla barnbarnsbarn Melissa
Vi pratar om att han fick sitt hastiga slut, det gick ju så fort, att han inte behövde lida. Att mamma hann komma och finnas med honom. Att vi, Ann, Ola och Ulf var på plats strax efter.
Det var en vän som sa:
-"Bernt ville leva med folk...Å han fick somna in bland folk"
Och så var det! Han fick somna in i sin egen bil som stod parkerad vid DHR. Han hann fullfölja sin uppgift, att koppla in hörslingan inför mötet på DHR. Uppgiften att koppla in hörslinga på olika möten runt om i Östjämtland var en uppgift han haft i många år.
Vår nära vän Inger kom allra först, hon fanns vid hans sida tills mamma kom.
När så IVPA kom väldigt snabbt (I Väntan På Ambulans), så var det min käre svåger Janne som kom.
Dessa små korn, lägger vi ihop och det blir som en liten guldklimp som vi med tacksamhet och kärlek alltid kan tänka på.
Tomheten och saknaden kan jag inte beskriva.
Vi är så tacksamma över att vi har varandra, i familjen.
Att lilla mamma bor så nära, så vi finns vid hennes sida närhelst hon behöver.
Omtanken i vår omgivning är fantastisk! Alla som har hört av sej! Alla som skriver eller kommer fram och säjer såna fina, fantastiska ord. Det värmer oss verkligen i vår saknad.
Vi har ju förstått att han har satt spår hos många, många, både i sin närhet, men även andra....
Idag fanns minnesorden i våra tidningar.
(Tyvärr hade redaktionen skrivit i rubriken att han var Hotingbo, en liten missuppfattning, som omgående kommer att rättas till. Imorron finns minnesorden en gång till med Hammarstrand som boendeort)
Vi får se det som att vi verkligen ska minnas Offa, vi får läsa minnesorden i två dagar.
Offas minnesord:
Bernt Natanaelsson
Min make, vår pappa, svärfar, offa och farfar har alltför hastigt lämnat oss.
Bernt föddes mycket liten och fick ligga inbäddad i fetvadd i en skokartong. Han var en kämpe redan då. Han växte upp i Vikbäcken och flyttade vid 17 års ålder till Kumla, men längtan hem var för stor, så efter ett år kom han hem igen.
Redan som 20-åring miste Bernt sin mamma. Då hade han precis träffat sitt livs stora kärlek Ainy, som också blev ett stöd i sorgen. 1954 gifte sig Bernt och Ainy, samma år kom sonen Ola. Bernt hade då börjat jobba på snickeriet i Gerilå. 1959 föddes dottern Ann.
Bernt kände suget att få studera och med Ainy som stöd började han läsa vid Ålsta folkhögskola i Fränsta. Efter studierna fick han jobb som slöjdlärarvikarie några år i Timrå och i Häggenås. I slutet av 60-talet läste han i Umeå och fick kompetens som slöjdlärare. 1970 fick han slöjdlärartjänst i Hoting. Han trivdes bra där och jobbade kvar tills han fick pension. I Hoting blev han också ”Natte” med sin omgivning.
Här startade Bernts intresse för bridge. Sin sista bridgetävling deltog han i endast några dagar innan han avled. Under ett antal år höll han även bridgekurser.
Att åka utomlands var något som Bernt gillade. Med Ainy och goda vänner bar det ofta av till Kanarieöarna. Men även Florida, Sri Lanka och Maldiverna blev resmål.
Musik och dans var det allra största intresset för Bernt! Han började spela bas med Kjell Dahlgrens orkester i början av 50-talet. Med sin humor och utstrålning charmade Bernt många i sin danspublik. I drygt 20 år turnerade Bernt med bandet.
När Dragspelsklubben startade 1980 fanns Bernt med där som basist. I Vikbäcksgänget var Bernt med, ett musikaliskt, populärt gäng. De fick Ragunda kommuns kulturpris 1999 och efter det valde Bernt av ohälsa att hoppa av så blev det en fin avslutning på karriären.
När Zittronilerna med Ainy som ledare startade 1996, så fanns Bernt där som basist. Den sista spelningen Bernt gjorde med dem var 4 maj i år.
Alla danser Bernt och Ainy varit på går inte att räkna. Ainys dansintresse när hon mötte Bernt 1951 smittade av sig. Många minns nog med ett leende när Bernt kom till Bölelogen, alltid med näverkepsen på huvudet. I danskretsar hette han ”Calle Schewen”. Han önskade nämligen alltid Calle Schewen av dansorkestrarna.
Han var också ”offa”! När barnbarnet Daniel som riktigt liten sa offa i stället för morfar, så blev Bernt offa med många i sin omgivning. Han hade alltid tid över för sina älskade barnbarn.
Vi känner glädje över att Bernt även fick uppleva sitt barnbarnsbarn Melissa som föddes 6 maj.
Minnena av vår älskade Bernt är många. Hans kärlek till livet, till familjen och till alla vänner gjorde att han verkligen kämpade in i det sista. Hans fantastiska tålamod, hans lugn samtidigt som hans humor och charm alltid fanns tillhands förlängde nog Bernts liv. Vår saknad är omöjlig att beskriva i ord. Och vi är oändligt tacksamma för all glädje han gav oss.
Familjen genom dottern Ann
URL: http://skogsnuvan.bloggagratis.se
Jag tror att det är väldigt viktigt när man bearbetar sorg att man får prata om personen med så många som möjligt. Att man får möjligheten att minnas och Offa verkligen någon att minnas med glädje och leende. Saknaden kommer alltid att finnas kvar och vissa lämnar större spår än andra och en sån person var Offa verkligen. Lycklig den som kan lämna sådana goda spår efter sig. Kram