Jahaja!
Vilken skön vintervecka det har varit! Kring 3-5 minusgrader och en så skön luft! Lite grått kanske ...men det kan det vara värt när det inte snöar...eller blåser...eller slaskar. Det som är lite synd är att jobbet upptar mest hela den ljusa tiden. Fast i tisdags så slutade jag klockan 16 och när jag gick ut genom dörrarna på jobbet så blev jag förundrad...det var inte riktigt mörkt utan mer som lite halvskumt...då kom den här känslan...att nu är vi på väg mot våren....Det var ett pirr och il inombords som var riktigt njutbart ska jag säja!
Januari tar slut nu i helgen...februari har 28 dagar....och jag konstaterar att det är inbokat skojigheter varje helg under hela februari! Så en sak är då säker, februari kommer att svischa fram snabbt som attan.
Igår tog jag ledigt efter lunch och följde med Ulf till Östersund. Han skulle på magnetröntgen. För att vara på den säkra sidan, på utifall att han behövde hjälp att köra på hemvägen så hakade jag på. Magnetröntgen tar drygt en timme. Jag slog mej ned där i väntrummet vid röntgen medans jag väntade och hittade en "gammal Femina jul" som jag snabbt bläddrade igenom...Kände hur ögonlocken blev riktigt tunga där jag satt, så efter en kort stund, ca 10 minuter så la jag ifrån mej tidningen, lutade mej bakåt mot väggen och la igen ögona....tyckte att jag bara blundat en liten, liten stund. Jag hörde "på långt håll" röster och personal som kom och ropade upp , det var ett väldigt spring där jag satt. Trodde att jag satt i lite halvdvala så där...kändes som några minuter kanske..... när jag så öppnade ögona och tittade mej omkring så fastnade ögona på klockan på pelaren framför mej...Ooops! En timme hade jag sovit...herregud... -" undrar vad omgivningen tänkte"....alltså jag må ju ha slocknat ganska så ordentligt...förmodligen med munnen på vid gavel dessutom...det är liksom min specialitet när jag sitter och sover! Samtidigt såg det nog skönt ut där jag satt....i ruschen som det nu var där nere i röntgens sov väntrum....
Skönt att kunna vara så avslappnad att du kunde sova i det springandet. Igår var första kvällen jag kunde köra med bara halvljus på och det var inte kolsvart, snarare blå skymning. Jag satt på min italienska musik som jag brukar spela på våren och låtsades att det var lite vår i luften. Ibland får man lura sig själv för att stå ut.