Jag är uppväxt med Qul i backen!!!

Tänk va många gånger jag har önskat att detta fenomen (ja, jag kallar det fenomen) funnits än idag. Vad mycket glädje det skulle ha gett för alla som växer upp nu!

Qul i backen var fest- och familjekvällar. Varje fredag från midsommarafton och tio fredagkvällar framåt. Mina minnen kommer från 60-70 - talet.

Kvällen  började med uppträdande kl 20.00. Arvid Eriksson var programledare. (under nåt år var Henning Lundström programledare)  Arvid  hade alltid  en värdinna vid sin sida. De jag minns mest är Barbro Amrén och Berit Ljung. Pappa med sitt  dansband "Kjell Dahlgrens" var husband, söta Barbro Amrén var även  vokalissa med dem (under några år var också Mark Olssons husband)
Kjell Dahlgrens Steambrass

Det var sång och spex och tävlingar för publiken. Det kunde vara:  -musiktävlingar, -att bära så många kvartskilos kaffeburkar som möjligt, - kuddkrig på stången, -kasta pil på ballonger m m.
Alla vi barns stora höjdpunkt under kvällen var förstås när vi fick springa upp på scenen och gemensamt sjunga "Qul i backen-visan"

"Qul i backen ska vi ha varenda fredagskväll, - ja Qul i backen ska vi ha, man blir så glad och snäll, tralalaaa, tralalaa, tralalaa, tralalalalalalalalalalaa, tralalaa..- man blir så glad och snäll".

-Tänk , texten sitter efter snart 40 år (huu...e jag så gammal...?).

Efteråt fick alla barnen varsin korvbiljett eller en glass, för sångprestationen!

Och när barnens sjungit så plockade alltid Arvid ut ett av barnen som fick sjunga en egen liten sång, eller visa. Han plockade fram mej en gång, - men oj oj oj  vad blyg jag var på den tiden, inte tordes jag sjunga nåt fast jag hade så många sånger  på min "reportoar". Jag blev erbjuden både extra korvbiljett och glass bara jag sjöng...-men inte tordes jag.Vad jag ångrade mej väldigt sen!

Vår käre Pelle Bergvall gjorde sitt första framträdande på Qul i backen. Han var iförd skepparkeps och en blå fin kavaj och sjöng:  "Man ska leva för varandra"..... vad jag var imponerad av den lille killen, han var ju två år yngre än mej.

Qul i backen hade varje fredag en STOR artist/artister. Det var t ex  Hootananny Singers, Lill Babs, Lasse Lönndahl m fl.

De allra största för de flesta och t om för lilla mej som nyss fyllt åtta var förstås Hepstars.

Det hände i augusti 1967. Hepstars var ju då hur STORA som helst. Kravallstaketet bestod av ett rep, ca 5 meter från scenen. Vi småttingar stod förstås längst fram. Som tur var fick vakterna syn på oss med repet inträngt i magen  så de lyfte resolut över oss....vilken LYCKA, vi stod alldeles nedanför Svenne Hedlund!!!!

Cadillac, Wedding, No response....och I natt jag drömde....!

När uppträdandet var slut så var det dags för dansbanorna! På Qul i Backen  fanns "logen" och "stora banan". På logen spelades det 2 modern och en gammal. Tjoho vad livat det var !

På "stora banan" var det en eller två orkestrar som stod för det "moderna stuket". Där brukade pappa med sitt dansband "Kjell Dahlgrens" spela.

Runt hela området fanns det lottstånd, där vi kunde köpa lotter för att  vinna dockor, nallar, husgeråd m m. Det gick att skjuta luftgävär, kasta pil och köpa korv och godis. Mamma hade godiskiosken under ett par år. Den lilla ljusgröna godiskiosken med mörkröda luckor  låg  till vänster när man kom uppför backen efter sen man löst in sej, alldeles före korvkiosken där tanterna från Pålgård stod och sålde korv.

Serveringen som finns kvar än idag fast upprenoverad  hade läsk, kaffe och smarriga smörgåsar till försäljning.

Till Qul i Backen tog man med sej HELA familjen! Det var skratt, glädje, dans och ....GEMENSKAP!

Umgänge över generationer...(vad vi efterlyser detta idag. Istället för att naturligt befinna sej på samma ställe, alla åldrar,  så har det helt plötsligt blivit nåt som kallas för - "föräldravandring",  "vuxna  på stan" och allt vad det heter. Istället för att känna gemenskap över generationer så ska nu de äldre "vakta eller kolla " de yngre).

Detta  var en parantes som jag inte kunde låta bli att ta med!

Jag började  dansa på Qul i Backen! Mamma och pappa som är duktiga dansare båda två  hade lärt mej stegen hemma i köket och kammarn!

Då, på  60-70 talet så var det herrarnas så gott som hela kvällen. Mellan halv-tolv och tolv var det damernas halvtimme och dansen före sista dansen för kvällen , då var det damernas tjuv (det skulle finnas nu också, gu´va kul!) .

Det var pappa som var min  danskavaljer på Qul i Backen.....fram till 1969 vill säja. ...då hände nåt!  Jag var nyss fyllda 10 år och önskade av hela min själ att det skulle komma fram en stilig kavaljer och buga sej framför mej och säja: - Får jag lov!

Då händer det! Precis så som jag önskade....å inte bara en gång, utan två., dessutom av två olika pojkar. - Två steg framåt, ett steg bakåt, två steg framåt.....  blicken på fötterna av både mej och kavaljererna ...mitt hjärta  bultade av lycka! Jag hade blivit uppbjuden !!!!!

Fredagen därpå  tog jag stolt med mej mina två vänner, Vanja och Helen ner på  "stora banan".....nu skulle det bli!

Det var inte bara jag som tagit med mej mina vänner. Även kavaljerna hade gjort detsamma, de hade tagit med sej 3 killar  till. Vi tjejer  dansade hela kvällen....två steg, framåt, ett steg bakåt, två steg framåt....!

Håkan, Rolf, Sven-Erik, Örjan och Gunnar från en by  utanför Hammarn, de var duktig att dansa dom!

(Helen fick t o m dansa med han, duktiga Anders, från en annan by och  som vi spanat in......han som buggade med sin syrra så bra!)

Att den kvällen skulle bli viktigare än nåt annat blev jag varse veckan därpå. Det blev sjukhus  för min del resten av den sommaren. Först en dryg vecka på Östersunds sjukhus och därifrån raka spåret till Norrbacka-institutet (Karolinska) i Stockholm. Det misstänktes en elakartad tumör i mitt vänstra ben. Dessbättre var det inte det men under min sjukhusvistelse tänkte jag många gånger på min danskväll på Qul i Backen.

Förutom dansen så var lotter viktig. Stor del av veckopengen gick till att köpa lotter. Jag ville ju så gärna vinna en sån där vacker baldocka , som hade en sån där tjusig klänning.

Ola , brorsan, han vann en stor gulgrön mysig nalle. Inte nog med det , han  vann den allra största och  vackraste baldockan - som han förstås gav lillasyster. Vad glad jag blev!

Ett par år senare hade jag fortfarande inte vunnit nåt annat än några smånallar. Då kommer en av mina barndomskamrater och suckar- Ååååhhhh! Nu har jag vunnit en jättenalle igen! Det var den sjätte stornallen hon vunnit. Vad gjorde jag, jo upp med portmonnän, i den skramlade 6 kronor och 25 öre, allt vad jag ägde och hade.
- Du får 6,25 för vinstlotten sa jag. Kör till sa hon! Vilken lycka när jag gick till ståndet och hämtade ut en orange jättenalle.

Nån tur med vinstlotter hade jag inte men jag fick både en baldocka och en jättenalle.

Förälskelser var det gott om på Qul i Backen. Det är nog många som funnit varann där.

Tänk alla gånger som man väntat och längtat till Qul i Backen för att HAN skulle dit.

Det är väl en överdrift att  säja man slitit ut skorna på dansgolven på Qul i Backen ,
men ibland känns det så. Det är otaliga varv som man gjort på logen och stora banan. Alltid mycket folk och bra dansorkestrar. Sommarklädda ,finklädda människor som gått på Quli Backen med sina förväntningar inför kvällen.

Qul i backenkvällarna startade nån gång i början av 60-talet och höll på till i slutet av 70-talet. Dess storhetstid hade man i slutet av 60-och början av 70-talet. Då var det ca 1500-2000 personer varje fredakväll.

Tack Qul i Backen för alla härliga minnen!