Jag är utbildad i ett lite udda yrke om man tänker vad jag gör om dagarna i mitt ordinarie jobb som assistent på bygg- och miljökontoret och sekreterare i Bygg- och miljönämnden.

Jag är ju nämligen utbildad fotterapeut.

Nu har det gett mej en hel del glädje genom åren även sen jag slutade med det som mitt rätta yrke. Jag hjälper nämligen en del i min närmaste släkt (jag vill ju förstås att de ska "sväva som på moln i sina liv"). Sen hjälper jag några av mina vänner och vänners närmast anhöriga. Det är ett ypperligt sätt att behålla kunskapen. En fotvårdsbehandling tar ju dessutom en bra stund så jag har haft härliga pratstunder genom åren.

Häromkvällen skötte jag om fötterna på en av mina vänners mamma som  snart är 97 år!!! Jag har skrivit om henne förut..Men det tål att skrivas igen. Hon har lite problem med sitt närminne...förståeligt med tanke på hennes ålder. Men när det gäller sin barndom och uppväxt så minns hon hur mycket som helst. Och berättar gärna...Som en levande bok är hon när hon sätter igång...härlig att lyssna på. Som vanligt så ville hon läsa dikten "Sista natten i Paindalen" av Dan Andersson, som hon givetvis kan helt utantill...alla 16 verserna, helt klockrent kan man säja, hon kom av sej ett par gånger men efter lite fundering kom hon igång igen... Hon läste det som om hon stod på en scen. Det var så målande! Jag blir så glad och imponerad när jag får uppleva såna här saker!!!

En annan kväll nyligen var jag till en tant som är nära vän till min mamma, hon är 93 år och bor hemma i sitt lilla hus i en by här utanför Hammarstrand!! Så gullig att prata med. Hon sover på övervåningen och har toan i källaren...- Uj, sa jag första gången hon berättade det.....- Äsch! Sa hon, jag har ett räcke på var sida trappen så det går så bra!!!
Jag frågade henne nu när jag var där senast, om hon tyckte att det var besvärligt med denna snörika vinter...- Tja, sa hon, jag har ju en granne som kommer med traktorn men han tar ju bara snön "rakt fram så jag må ju ut och skotta runt"...Wow, vilken tant va?!! Hon är liten och späd och rask trots sina 93!

Visst är de härlig tanterna! Jag är tacksam att jag gick fotvårdsutbildningen för tänk va olika människor jag mött genom det...såna med erfarenhet och glädje och som jag inte skulle ha möjligheten att prata med på det sätt jag får nu, just därför att en fotvårdsbehandling innefattar även en rejäl pratstund

-Att de allra flesta efter en fotvårdsbehandling tycks gå på moln gör ju inte saken sämre...då känner jag att jag verkligen gjort nånting gott!!!